PROGRAM
Hans Gefors – Sjung i Bedröfvelsens Mörker (uruppförande)
till text av Erik Johan Stagnelius
- Näcken
- Suckarnes mystèr
- Amanda
- Vän! i förödelsens stund
-PAUS-
N.N. Utvalda romanser
Ludwig van Beethoven – Kreutzersonaten op. 47 i version för stråkkvintett
- Adagio sostenuto – Presto
- Andante con variazioni
- Presto
Tid: pågår till ca kl 21
Konserten ”Sjung i Bedröfvelsens mörker” på Fairplay Chamber Music Festival bjuder på ett uruppförande och radioinspelning av Sveriges Radio P2!
OM PROGRAMMET
Kvällen börjar i Karl Birger Blomdahls ”Suite för cello och piano”. Blomdahl var inte bara en av Sveriges mest framstående kompositörer utan även en av ledargestalterna i 50-60-talets avantgardistiska musiksverige. Sviten för cello och piano skrevs dock innan Blomdahl blev serialist och visar vilken intuitiv känsla Blomdahl hade för att skriva båda vacker och dramatisk musik innan han fjärmade sig från dessa mer traditionella uttryck.
Årets uruppförande är signerat Hans Gefors i det stora verket ”Sjung i bedrövelsens mörker”, baserat på texter av Erik Johan Stagnelius. Med årets P2-artist David Risberg som solist, ackompanjerad av en fullskalig pianokvintett, ger verket röst åt de mörka känslor som Stagnelius så mästerligt beskriver. Gefors musik förstärker textens emotionella djup och skapar en stark och gripande upplevelse.
Efter en kort paus fortsätter vi med utvalda romanser framförda av David Risberg och Peter Friis Johansson.
Ludwig van Beethovens ”Kreutzer Sonata” skrevs ursprungligen för violin och piano men framförs här i version för stråkkvintett. Sonaten är ett av Beethovens mest dramatiska och intensiva verk och skapade på sin tid en ny standard för vad en violinsonat kunde vara. I denna kvintettversion får vi uppleva sonatens fulla kraft och komplexitet, där varje instrument bidrar till en rik och dynamisk musikalisk väv. Intressant nog finns även en svensk koppling till verket: Det var i familjen Bernadotte som Beethoven mötte och spelade med violinisten Rodolphe Kreuzer. Beethoven beundrade Kreutzer därför att han var en äkta musiker som skiljde ut sig från tidens tomhänta virtuoser. Ett bevis på detta var dedikationen till Kreutzer av violinsonaten. Om Beethovens beundran var besvarad är mindre troligt, Kreutzer kom nämligen aldrig att spela detta mästerverk offentligt.