Mellan öst och väst

Kvällens program bjuder på ett fascinerande spektrum av musikaliska speglingar med början i den historiska japanska dockteatertraditionen Bunraku. Därefter följer Bachs d-moll partita för soloviolin som avslutas med den berömda Chaconne. De danser och former Bach använde i sina sviter och partitor var redan gammaldags när han skrev musiken, och visar på hur Bach speglade sin då moderna musik i ålderdomliga formspråk. Efter pausen framförs Tchaikovskys starkt berörande Pianotrio i a-moll som skrevs efter att vännen Nikolaj Rubinstein gått bort. Det är som att Tchaikovsky fyllt verket med alla känslolägen och verket blir därför inte bara ett tillkännagivande av döden, utan även en hyllning till livet!

‍ 

OM PROGRAMMET

Toshiro Mayuzumi — Bunraku  Bunraku är ett soloverk för cello där Mayuzumi refererar till den japanska dockteatertraditionen med samma namn; verket skrevs i en period då han aktivt sökte en syntes mellan traditionell japansk musik och västerländska avantgardistiska tekniker. I framförandet märks en vokal, berättande frasering i cellon som efterliknar tayū‑narrationens röstliga uttryck, samtidigt som klangfärger och ornamentik lånar från shamisen‑estetik. Lyssningspunkter: notera hur cellons artikulationer och resonanser skapar en dramatisk, nästan talad linje snarare än konventionell lyrisk sång.

J. S. Bach — Partita i d‑moll BWV 1004  Bachs Partita i d‑moll för soloviolin (BWV 1004), skriven omkring 1720, består av fyra danssatser som leder fram till den berömda Ciaccona — en variationsrörelse som ofta upplevs som ett självständigt, nästan symfoniskt verk i miniatyr. I tolkningen är det centralt att höra hur de kortare danserna etablerar motiviska celler som sedan omformas och fördjupas i Ciacconan; den sista satsen rymmer både kontrapunktisk komplexitet och en monumental känsla av utveckling. Lyssningspunkter: följ temats transformation och hur polyfona illusioner skapas ur en ensam stämma.

Pyotr Tchaikovsky — Pianotrio i a‑moll Op. 50 À la mémoire d’un grand artiste  Tchaikovskijs pianotrio (komponerad 1881–82) är dedicerad till minnet av Nikolaj Rubinstein och har en ovanlig tvådelad form: en första, dramatiskt utformad sonat‑rörelse följd av ett omfattande tema med variationer. Verket kombinerar elegisk sorg med episodisk virtuositet; variationsdelen rör sig från innerlig sång till en kraftfull, nästan orkestral final. Lyssningspunkter: notera hur Tchaikovskij använder piano, violin och cello både som solister och som orkestrala block för att skapa stora dynamiska kontraster och en tydlig narrativ båge.