Scheherazade och Pianokonsert av Brahms med Södertälje & Täby symfoniorkester – Solist Peter Friis Johansson

Brahms skrev färdigt sin andra pianokonsert 1881 – 22 år efter sin första och spelade den själv vid uruppförandet i Budapest. Verket är känt för att kräva enorm fysisk uthållighet och musikalisk mognad av pianisten, då solostämman är extremt massiv med stora ackordgrepp och komplex polyrytmik.

Traditionellt sett har en instrumentalkonsert tre satser. Brahms lade dock till en extra, stormig scherzo-sats som andra sats. Han skämtade själv i ett brev till en vän och beskrev det monumentala verket som ”en liten, liten pianokonsert med ett litet, litet fint scherzo”.

Peter Friis Johansson spelar här verket som är känt för att kräva enorm fysisk uthållighet och musikalisk mognad av pianisten, då solostämman är extremt massiv med stora ackordgrepp och komplex polyrytmik.

Till skillnad från många andra virtuosa solokonserter där orkestern bara ackompanjerar solisten, fungerar pianot och orkestern här som helt jämställda partners. Det brukar ofta kallas för en ”symfoni med piano-obligat”.

Satser:

1. Allegro non troppo – Inleds storslaget och poetiskt med ett ensamt valthorn som svarar pianots rullande arpeggion.
2. Allegro appassionato – Den extra scherzo-satsen. Den är fylld av stormig dramatik, intensiv rytmik och passion.
3. Andante – En djupt känslosam sats som kretsar kring ett berömt, vackert solosello-tema. Det är ett av Brahms mest rofyllda och intima musikstycken.
4. Allegretto grazioso – En graciös, lekfull och stundtals dansant final med ungerska (romska) influenser, vilket var ett ständigt återkommande stildrag hos Brahms.