Jag längtar skogarna/Forest Yearning

18/9 tom 10/10 Utställning av Maura Tavares i foajén

Maura Tavares har efter sin konstnärsutbildning gjort en resa som pedagog och regissör men på de senaste åren återvänt till måleriet. Hennes bilder har växt i format och när hon började skildra träd blev det ett helt nytt uttryckssätt. Vi är hedrade att få ställa ut hennes konst i foajén i september och oktober!

Mauar skriver

”Jag målar fram en skog. En konstnärlig kloning. Samma träd kan skildras på oändligt många sätt.

Kanske är det konstens roll att bygga upp våra skogar igen? Att framkalla träden på våra fotografier, att måla fram tallarna på våra dukar? Att synliggöra.

Skogarna omkring oss. De stora susen. De höga väktarna. Våra hotade skyddsänglar. Våra lungor.

Det lugn vi förlorar i skogsområden som får ge plats åt bostäder, det lugnet får vi bära inom oss. Vi får resa oss, som träd, vi får kämpa mot de destruktiva krafterna som skogen i Macbeth som plötsligt börjar röra sig och göra uppror.

Vi flyttar ut i skogen, där är vi trygga, vi har våra möten där, skyddade från farliga virus. Vi flyttar in skogen i våra hem, vi odlar i städerna, vi byter fröer på nätet.

Granbarkborrar. Skogsbränder. Skövling. Apokalyps.

I svåra tider är det dit vi går, till skogarna, för tröst och andning.

Jag försöker imitera Pando, den uråldriga asken som klonat sig själv i tusentals år och nu fyller över 46 hektar i Colorado med sitt rotsystem och sin avkomma. Samma individ, tusen skepnader. När du kommer in på utställningen kommer du in i skogen. Höga, vertikala dukar med träd som skymtar mellan rummen, och reser sig fritt på de högsta väggarna. Mellan träden finns porträtt av människor i skogsmiljö, individer med sina attribut och sin längtan. Runt dig hörs skogsljuden, känns dofterna av barr och våt mark. Under den tid som utställningen pågår växer nya träd upp på de tomma dukar och väggar som syns på vernissagen.

Om du följer utställningens olika utvecklingsstadier (när den flyttar vidare till större lokaler) kommer du få se riktiga träd som flyttar in bland målningarna, och videoverk som projiceras så att åskådarna kan vandra in i denna inre skog. Dessa träd målas av under utställningen, och förökas på så sätt. Trädens språk kommer att skildras på olika sätt. Dikter om skogen kommer att viskas fram. Alla sinnen kommer att skärpas, och det behöver vi nu, för att hitta vår väg vidare.”